Projektbeskrivning

Detta var i början av 90–talet. Stockholm Art Fair regerade i Sveriges konstrike, med högkvarter i Sollentuna.

Med namnet Stockholm City Art Fair ville Lars Påhl markera en viktig symbolisk poäng: Han ville föra in konsten från periferin (förorten) till city (Ägarna till Stockholm Art Fair försökte f.ö. hindra hans framfart genom att skydda namnet, dock utan att lyckas).Stockholm City Art Fair. Vernissage. Alla var där, som man brukar säga – fotoblixtarna smattrade, limousinerna rullade fram och åter. Tidningar, radio, teve. Direktsändningar intervjuer reportage. Alice Timander invigde i full galastass.


Stockholm City Art Fair presenterar 90-talets konst visades på Kulturhuset i Stockholm 1990-1991.

Man har frågat om Lars Påhl egentligen alls har funnits. Då, i början av 90–talet, framstod han kanske för många som en resenär från framtiden. Jag minns honom i sitt esse: Elegant, välklädd, välformulerad. Han var en mycket bra ledare, han stimulerade sina anställda till engagemang och kreativitet. ”Det är först då man når resultat”, brukade han säga. Han hade alltid tre, fyra väl ekiperade män vid sin sida. De följde hans minsta rörelse med största uppmärksamhet – detta gav honom en air av makt och pondus som också gjorde att få vågade närma sig honom.
På den påkostade pressvisningen var det endast den ständigt leende och korrekta värdinnan som – medan hon serverade drinkarna – fick svara på kulturjournalisternas, till en början förvånansvärt blyga, frågor. Folk ängslades och trängdes och viskade till varandra att det var nog ett skämt det hela ändå eller … vad tror du?Lars Påhl syntes mycket under en period även i svensk media: Han skrev debattartiklar, medverkade i reportagefilm på SvT, och väckte stort uppseende med sina utförliga arkitektritningar av en ny skyline för Södermalm. De nya byggnaderna skulle uppföras på platsen för den nyligen eldhärjade och förstörda Katarina Kyrka. Dessa långtgående planer trampade på många ömma tår och gick bl.a. ut som första nyhet i radions nyhetssändningar…

to be continued